Ingen ide att ens försöka sova när det kliar så man blir tokig..och man får vända sej i ett för kroppen gör ont..
Ikväll eller snarare inatt är jag bitter över att jag drabbats av den här skiten.. Många ggr tänker jag , det kunde vart värre, det kunde vart cancer osv..men det hjälper inte ett skit att tänka så just nu.
Vill inte vara den som klagar, men bloggen ska ju fungera som en ventil och just nu är det inget bra alls.
Och har den inre gnagande oron som biter sej fast, hur allt kommer bli.
Jag är kontroll freak, och nu har jag inte kontroll..det känns inte alls bra.
Vill vara frisk och må bra. Det är så lätt att le utåt , för mina sjukdomar syns ju inte utanpå..eller jo psoriasisen syns ju till viss del. Men tröttheten, det onda och värken syns ju inte. Men den finns där och gör sej påmind.
Plötsligt blir små saker obetydliga...man hör människor klaga över saker som inte är värt att lägga energi på...
Men sanningen är nog att man var likadan själv innan "allt"..
Det är så lätt att tro sej förstå , fast man inte har en (ursäkta uttrycket) j.vla aning om hur personen känner och mår.
Man måste gå i en annans persons skor för att förstå, eller hur var det nu??
Jag har fått en helt annan förståelse för andra människor sen jag själv blev sjuk.
Dock har jag alltid brytt mej om dom står nej nära, och tror på ödmjukhet och förståelse..
Förmågan att "försöka" sätta sej in i andras situationer.
Men det här med karma börjar jag tvivla på...😔
Jag vill så gärna vara frisk och vara en "vanlig" människa...men får acceptera att livet blivit såhär och nu ska jag bli så bra jag bara kan. Är så lycklig över mina älskade barn som fått mej att kämpa när jag ett tag kände att allt var en enda stor kamp..Kommer fortsätta kämpa och bli bättre.
Men hoppas på lite sömn nu..för barmen har påsklov och vill gärna vara "pigg" för deras skull imorgon bitti.
Kram A.